De är jag som är blåsfisken...
Ja, jag har varit så nöjd att jag mått oförskämt bra. Men de har som gått över. Ont i fötter och ben speciellt min vänstra häl, de är ett helsike. Sen sväller jag upp som ja, just de en blåsfisk. Ryggen börjar också kännas som om den satt på en 90-åring. Idag har jag briljerat med två sammanbrott. Antar att de är fullt normalt för en graviditet :)
Det första (lite mindre) när jag insåg att sköna kläder går före ärtiga kläder just nu... Sen när jag satt ingång med städningen inför första advent i morgon, kom jag bara ungefär till nästan hälften så sa orken ifrån. Tårarna rann. Då kom min ängel, fantastiska Tobbe och tröstade mig eller små log åt mig eller rättare sagt med mig. Han bäddade ner mig i soffan sa åt mig och vila. Jag somnade och sov flera timmar. När jag vaknade var alla fönstren putsade och stora delar av huset tokstädat. Han är bra underbar min kära. Här kommer en kärleksförklaring. JAG ÄLSKAR DIG TOBBE. Jag älskar även att vara gravid, det kanske låter konstigt efter årets gnäll-inlägg men de kan jag skriva under på alla dagar i veckan. De är en fantastisk känsla trots att hormonerna spökar då och då. De är helt klart värt de. Vad är lite trötthet och uppsvälldhet i några månader mot känslan av ett liv i magen, känslan av att någon väntar på att berika våra liv. Jag måste bara vänja mig med mina nya förutsättningar och göra som idag, lyssna på kroppen. :)
/M
