Fröken Ström..

Som sagt tiden går så snabbt fast ändå långsamt. Igår var jag på kontroll hos barnmorskan. Ska gå två gånger i veckan nu framöver pga mitt höga blodtryck i torsdags.

Allt såg så bra ut, ingen äggvita, normalt blodtryck, bra nivå på sockret och så hade jag inte gått upp så jätte mycket mer i vikt. Liten mådde prima, följer kurvan och hjärtljuden låg på ca 148 som de har gjort hela tiden ... Magen har sjunkit och liten är fixerad. Så nu väntar vi bara på när h*n behagar titta ut. Nu när liten har lite svårare att röra sig så har jag det lättare, dessutom är det lättare att andas nu när magen sjunkit ned.

Men jag har som sagt blivit beordrad vila så jag gör lite i taget.. Lyssna på kroppen. De är dock grymt irriterande när man är pigg i övrigt och fötterna sväller upp som ballonger. Känns som om alla tandläkare har gått ihop och tryckt in all bedövning som finns i mina fötter och ben. Men som sagt nu är det inte många dagar kvar... eller så är de lite fler.. kan ju lika bra vara en månad kvar som några timmar.. man vet inte när vi får träffa vår lilla vilde.

/M




 

I morse när jag läste tidningen såg jag att ett lag från mina hemmatrakter hade vunnit en cup i helgen. Vad kul tänkte jag säkert någon man känner igen på bilden började titta.. Insåg att jag inte kände igen en enda.. Alla såg ut som ungtuppar, då slog de mig... Jag börar bli gammal?! Och ja, jag fyller 30 i år.

Ja, de är ju några år sen man sprang och spanade på herrlagen. Och då var de ju faktiskt några år äldre än mig, så jag skulle tro att de flesta har slutat. Kan tänka mig att de är rätt många i damlagen som jag mött under flera år som också har lagt skorna på hyllan. Kändes lite konstigt på nåt vis, kändes som igår man var sådär tränad och studsade upp och ned i målet. Fast tänker jag än gång till så jag jag nog mer lik bollen nu än en spänstig målvakt :)

/M

De är min melodi just nu.. En dag i taget, tiden går fort fast ändå långsamt.

De sprattlar i magen som om jag har gammalgäddan där inne.. de får vi väl hoppas att jag inte har. Vore bra med en människa, vilket kön spelar ingen roll alls. 

Det är inte så snörikt i Kjessmansbo just nu... Undra om de blir mer snö denna väntans-vinter...


/M

Idag när jag klev upp var det en underbar soluppgång, solen glödde. Ivrig som jag var högg jag kameran och klädde på mig. Och ut för att att fota den fina solen. När jag väl fått på mig mina kläder (är inte den smidigaste tjejen i stan) och kommit ut så var solen gömd bakom en ridå av moln :/ Så jag missade det tillfället och tog sedan tag i dagen... med sådant som förgyller dagen...

Eldade hela förmiddagen mycket mysigt, sedan har det varit fika för hela slanten då jag har haft härligt besök idag.Emelie och Anna och lilla Maja har gjort mig sällskap. Mycket mysigt.

Nu har jag satt deg på jäsning. Bulldeg.. Mjöl överallt och ingenstans. Vi får väl hoppas att det går att äta bullarna när de är gräddade :)

Att ta dagen som den kommer passar mig utmärkt. Väntans tider är härligt. Ser ändå fram mot sällskap och mindre tid till pyssel.

Fullspäckad vecka.. men bara härliga grejor, måla och pyssla, besök och i morgon ska jag klippa mig. Jag har förvarnat frisören, kommer jag inte är jag på förlossningen.. men åh vad härligt de ska bli att bli nyfixad i barret. 

 

I natt drömde jag att jag födde på förlossningen. Men barnmorskan sa att de är alldeles för tidigt så vi fick trycka tillbaka den in magen igen. Väldigt underlig dröm. Drömmer väldigt verkliga drömmar nu, och underliga.

För övrigt jobbade jag min sista dag i fredags inför den kommande föräldraledigheten, jag ska nu vara hemma i ett år ungefär.. känns väldigt underligt. Men dagarna rullar på... mycket vila står på schemat men även lite måla och lite bakning. Gillar livet som hemmafru. Ska bli spännande att såsmåning om få sällskap av liten. Dagarna till beräknat datum minskar.

Tror både Tobbe och jag har väldigt svårt att förstå att vi inom en snar framtid kommer bli en liten familj. De kommer finnas en lite plutt som kommer ha sin egen personlighet. Ska bli så spännande och se vem det är som kommer ut. Väntar på dig nu liten!

... jajamänsan, men igår (fredagen den 13 januari) hände de verkligen inte ett endaste dugg i oturskategorin. Igår var de precis en månad kvar till beräknad leverans. (Hoppas fortfarande på storken) hehe. Galet vad den här tiden har gått fort sen vi var på ultraljudet. Känns lite underligt att tänka att snart, mycket snart är vi en liten familj.

Att bli kallad tjockis hör till de vardagliga, helt ok för mig.. För tittar man på bilderna så är jag verkligen stor nu... jätte bebis? Om man skulle sticka hål på mig nu så skulle det bli en sjö runtomkring.. ben som en rysk kulstöterska och fötter som en elefant vaggar jag genom livet.

Namn snurrar runt i huvudet, konstigt hur fixerad man kan bli av namn... Jag hör eller läser inte ett namn utan att fundera (döma) om de är fint eller inte på en liten plutt. Vi har väl ett antal som vi gillar mer än andra men sen när den tittar ut så kanske de inte alls passar... vi får vänta och se vem det är som tänker komma.

Började skriva det här inlägget med ambitionen att inte skriva om magen, blivande familj eller huset.. men jag kom fram till att de inte finns så mycket annat i mitt huvud just nu...så vill man inte läsa om det så tror jag nog man ska göra ett läsuppehåll med min blogg.. för den här hjärnan är inställd på livet som "hemmafru"

Livet är redan annorlunda, ny fas, nya möjligheter!

... jo, jag vet rent fysiskt så är det så. Alltså kvinnan som bär barnet i magen och har alla medföljande krämpor och fysiska upplevelser. Men de psykiska de är nog minst lika stora för mannen. Om inte ännu mer.

Jag har haft förmånen att må väldigt bra under graviditeten om man bortser från ett par blödningar i början och svullna fötter efter hög belastning under tidens gång. Det är först nu de sista veckorna som jag har ett bortdomnat finger, svullna fötter och svullna ben och händer. Ja, tröttheten men de känns också som en bagatell. Så jag har som sagt haft en stor förmån att verkligen kunna njuta av min graviditet. Jag älskar att vara gravid, sen att det blir längre och längre ner till golvet och orken försvinner väldigt snabbt de är sånt jag kan ta. Som sagt de här är en sjukt häftig känsla som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Psykisk påfrestning jo, men självklart. Men hur är det då för min kära sambo. Han har inte hormonerna som ställer in kroppen på att de snart kommer en liten. Han känner inte rörelser och sparkar i magen utan utanpå. Han får en tjej som knappt kan knyta skorna, piffar en stund för att sedan behöva vila i några timmar, gråter, bär inget. Som grädden på moset har han fått sova med öronproppar de senaste månaderna. Jo, jag snarkar som en STOR skördetröska. Magen trycker och ljudet av en dåligt spelande symfoniorkester kommer direkt när jag somnar, vilket är sjukt fort. Klagar han? Nej!! Klagar jag? jajamänsan när orken tar slut och jag inte orkar greja som jag vill. Då blir jag förbannad mest för att jag inte orkar och för att jag är så förbannat envis. Vad gör min älskling, småskrattar, tröstar mig och bäddar ner mig på soffan, VILA, du är gravid!

Jorå, jag har världens bästa sambo och livskamrat. Jag ser fram mot vår framtid och vår blivande lilla familj. Jag tror vi kommer fixa det galant.

Puss TOBBE, jag älskar dig och magen!

När jag sammanfattade året 2010 skrev jag följande om 2011 :

2011
Ser framåt, utbyggnad med en förhoppning med start i April. Livet får rulla vidare, nya kullen nybörjare på dansen drar igång igen och förhoppningsvis blir vi gravida framöver. Sen har jag som nyårslöfte att röra på mig mera... måste försöka ta bort några av mys-sambo kilona men allt visar sig..

Ja, nu sitter jag här och ska sammanfatta 2011 och kan konstatera att jag är tjockare än någonsin dock pga att vi är gravida, vilket är underbart! Utbyggnaden är färdig och vi är redo, förutom lite piff i litens rum.

De har varit utbyggnad för hela slanten de här året kan man verkligen säga. Både tid och pengar har lagts på huset. Men vi är som jag skrivit så många gånger förut sjukt nöjda med resultatet. Förväntar mig massor med fika besök under 2012 så vi kan visa "skrytbygget" :)

Fast jag antar att de är rätt många som avvaktar nu och väntar till om ca 1,5 månad när en liten avkomma förväntas dyka upp. Så under 2011 så har jag varit gravid större delen av året. Vilket har varit underbart. Jag har verkligen mått prima. De är nu de börjar ta i och bli långt till marken osv.. men nu är Vi inne i de sista månaderna så det är kanske inte så konstigt.

Semestern spenderades på hemmaplan under 2011 bygg och pyssel, grymt stor hjälp av vår underbara vän Christoffer Berg. Honom kommer vi alltid vara tacksamma för. Utan honom skulle vi inte vara i närheten av klara innan 2012 kom med stormsteg. Elkillarna har varit ovärderliga de också! Alla ni som varit till hjälp ni finns för alltid i våra tankar.

De är väl de som har hänt i det stora hela.. åtminstone är det väl detta tankarna har kretsat runt. Så nöjd och glad över familj och vänner vi har runt oss, alla är ovärderliga. Vad skulle vi göra utan våra nära och kära.


GOTT NYTT ÅR!!

Jag kan inte ens tänka mig hur 2012 kommer att bli förutom att vi kommer bli en familj.  Det känns som om de är omöjligt att veta hur livet kommer se ut nu framöver. De känns dock grymt spännande. Det jag vet är att jag kommer jobba min sista arbetsdag den 20 jan. Sedan blir de semester nån vecka för att sedan gå hem för föräldraledigt från den 1 feb. Så får vi se när liten behagar dyka upp. Sen blir de väl kanske tillfixning av trädgård och altanbygge om tid och pengar finnes.  Vi får väl se vad som händer under 2012. Vi håller tummarna att allt går som de ska!