Hade svårt att sova med vetskapen att vi skulle bli igångsatta följande dag. Men jag somnade, vaknade plötsligt av att magen drar ihop sig så kändes det som om man blåste upp en ballong och stack hål på den. SPLASH.. De var inget tvivel om saken vattnet hade gått. Jag petade på Tobbe och frågade om han kunde hämta handukar för vattnet hade nog gått. Han stod upp på ca 1 sek, klar vaken.
Jag gick in till badrummet och tog en dusch, värkarna startade nästan på en gång. Ringde förlossningen, de sa att vi kunde avvakta ett tag bara jag kände rörelser på liten i magen. Jag ringde tillbaka ca 10 min senare då jag inte kände rörelser. Vi fick åka in direkt. Halv tre var vi på förlossningen.
Under de första 6 timmarna fick jag värktabletter mot värkarna. Jag mådde illa och hade ont. Sen fick jag börja med lustgasen som blev min bästa vän under de kommande timmarna. Ont gör det vill jag lova men shit vad stark man är och man klarar av det utan problem. Tillslut fick jag ryggmärgsbedövning, tre gånger de första två tog inte. Men de gjorde den tredje, han var min hjälte läkaren som fixa grejen, shit vad skönt de var när man fick en lite paus från de onda och samla lite kraft. Dock gjorde detta att värkarna avstannade lite. Jag var fullt öppen kvart över tre på eftermiddagen men hon hade inte fallit ned så de vara upp och gå och gunga.
När fjärde skiftet kom och körde in fingrarna för att kolla läget så sa hon, tryck på... jag fattade inte först men tydligen hade liten äntligen sjunkit ned.. de var dags för nästa steg... Så de var bara att jobba, ca en timme senare var hon hos oss 22 timmar efter vattnet hade gått! Lyckan var total, jag var helt slut hela kroppen skakade. Pappa grät och vi var äntligen en familj. Kärlek!
Hur ont de än gör så skulle jag kunna göra om det. (Nu säger jag inte att vi ska ha fler barn men om de skulle bli så, vet jag att jag klarar av det). Jag skulle aldrig vilja byta med Tobbe, vara på sidan och känna sig hjälplös. Men han var till stor hjälp. Vatten, saftsoppa, nyponsoppa och ryggmassage och en massa stöd! Jag hade aldrig klarat det utan han vid min sida. Vi gjorde det tillsammans!
Vi var kvar på BB ons-sön My fick gulsot så vi blev kvar. Vilket var skönt, jag rekommenderar att vara kvar ett tag. Lugn och ro och back up av barnmorskor. Även om det var väldigt skönt att komma hem.
Livet är upp och ned men alldeles alldeles underbart!
