Fröken Ström..

Ligger i sängen och fnissar åt vår lilla tjej. Fattar inte hur någon så liten kan lägga av sånna rejäla fisar, dessutom tycker jag det är gulligt. Konstigt det där när T gör likadant är det verkligen allt annat än gulligt.

Nu ska jag nog göra mitt bästa för att somna om. Tjejen sover ju fortfarande, dessutom skulle inte nån mer timmes sömn sitta helt fel på mamman.

Ha en härlig måndag!

/M

Idag har vi pratat med Tandhygienist på BVC. Inga nyheter direkt. Ät på bestämda tider och inget småätande där emellan och inget sött. Precis så som mamma och pappan borde göra. :) My brydde sig föga, hon for mest runt och tuggade på hennes nya lila tandborste. När vi kom hem busade vi en stund i snön, vilket var kul och skönt med lite frisk luft. Nu snorar vi vidare framför brasan.

My sover och mina tankar vandrar iväg, på måndag ska jag på intervju. Har försökt börjat ladda men hur visar man vem man är på bara en liten stund? Jag ska iaf göra mitt bästa, mer än så går ju inte! Vad tycker du man behöver tänka på?

/M




/M

Så vackert ute... Snön gnistrar och solen skiner perfekt för pulkatur. Men vi är inne och kurerar oss. Snormamma och snorungen busar för fullt, men nu är det sovpaus!

Ett litet spår av rastlöshet smyger sig fram i kroppen efter gårdagens frosseri framför Hamilton 2...

Funderar starkt på att försöka hänga med i Mys tempo. Upp, ned, hit och dit och upp och ned igen. Galet vad Lill tösen tränar, hela tiden! Det ger verkligen resultat, balansen och styrka förbättras hela tiden. Min lilla muskelknippe på 7,65 kg!

/M

Singlar ner från himlen, dock inga mängder. De sägs att ingen snöflinga är den andre lik. Ändå bildar de när de landat en jämt vitt täcke till marken. De är så vackert med vinter.

Snart ska jag lämna landet och fara in till stan, kontroll hos barnmorskan. Håll tummarna att blodtrycket har gått ned. Annars vet jag inte riktigt vad som händer. 5 dagar kvar till beräknat datum. Bara liten mår bra där inne är jag nöjd. Jag är redo, nu väntar vi bara på att liten är redo att komma ut till världen.

Det kommer väl med det till liten när leveransen kommer? Eller? Nä, skämt och sido tiden drar iväg nu.. nu är det mindre än en vecka till beräknat datum. (+/- några dagar/veckor) Sen är vi föräldrar för resten av våra liv

Iof så finns de massor med instruktioner om hur man ska sköta sin bebis och massor med råd hur man ska göra. Men jag menar hur vet man det? De är ingen som vet vad de är för individ som kommer "ploppa ut" (antagligen ett långdraget plopp). Måste inte föräldrar och barn lära känna varandra innan men vet hur saker och ting ska skötas? De tror jag iaf.

Jag ska på extra, extra kontroll i morgon, blodtrycket har gått upp lite igen och så har jag lite äggvita. VI får se vad de säger i morgon. Barnmorskan trodde att de kunde bero lite på sammandragningar/förvärkar som jag tydligen hade lite tecken på.. Jag tar de iaf så lugnt som jag kan. Tänk vad man blir rastlös och vad man ser mycket saker som man vill göra när man inte kan.. Nån som verkligen inte tar de lugnt är liten i magen, här om dagen trodde jag h*n var på väg ut genom sidan. Som tur var gjorde den inte en ailen-entré.

En tanke:
Hur kommer det sig att man vet hur man ska agera i vissa situationer men måste lära sig för att klara av andra. Jag menar, jag var tvungen att lära mig gå, prata, läsa och hjula. Men föda barn de förväntas jag och min kropp kunna ändå...

I natt drömde jag att jag födde på förlossningen. Men barnmorskan sa att de är alldeles för tidigt så vi fick trycka tillbaka den in magen igen. Väldigt underlig dröm. Drömmer väldigt verkliga drömmar nu, och underliga.

För övrigt jobbade jag min sista dag i fredags inför den kommande föräldraledigheten, jag ska nu vara hemma i ett år ungefär.. känns väldigt underligt. Men dagarna rullar på... mycket vila står på schemat men även lite måla och lite bakning. Gillar livet som hemmafru. Ska bli spännande att såsmåning om få sällskap av liten. Dagarna till beräknat datum minskar.

Tror både Tobbe och jag har väldigt svårt att förstå att vi inom en snar framtid kommer bli en liten familj. De kommer finnas en lite plutt som kommer ha sin egen personlighet. Ska bli så spännande och se vem det är som kommer ut. Väntar på dig nu liten!

... jo, jag vet rent fysiskt så är det så. Alltså kvinnan som bär barnet i magen och har alla medföljande krämpor och fysiska upplevelser. Men de psykiska de är nog minst lika stora för mannen. Om inte ännu mer.

Jag har haft förmånen att må väldigt bra under graviditeten om man bortser från ett par blödningar i början och svullna fötter efter hög belastning under tidens gång. Det är först nu de sista veckorna som jag har ett bortdomnat finger, svullna fötter och svullna ben och händer. Ja, tröttheten men de känns också som en bagatell. Så jag har som sagt haft en stor förmån att verkligen kunna njuta av min graviditet. Jag älskar att vara gravid, sen att det blir längre och längre ner till golvet och orken försvinner väldigt snabbt de är sånt jag kan ta. Som sagt de här är en sjukt häftig känsla som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Psykisk påfrestning jo, men självklart. Men hur är det då för min kära sambo. Han har inte hormonerna som ställer in kroppen på att de snart kommer en liten. Han känner inte rörelser och sparkar i magen utan utanpå. Han får en tjej som knappt kan knyta skorna, piffar en stund för att sedan behöva vila i några timmar, gråter, bär inget. Som grädden på moset har han fått sova med öronproppar de senaste månaderna. Jo, jag snarkar som en STOR skördetröska. Magen trycker och ljudet av en dåligt spelande symfoniorkester kommer direkt när jag somnar, vilket är sjukt fort. Klagar han? Nej!! Klagar jag? jajamänsan när orken tar slut och jag inte orkar greja som jag vill. Då blir jag förbannad mest för att jag inte orkar och för att jag är så förbannat envis. Vad gör min älskling, småskrattar, tröstar mig och bäddar ner mig på soffan, VILA, du är gravid!

Jorå, jag har världens bästa sambo och livskamrat. Jag ser fram mot vår framtid och vår blivande lilla familj. Jag tror vi kommer fixa det galant.

Puss TOBBE, jag älskar dig och magen!

Ja, de händer verkligen grejor i magen nu. Till och från är de action där inne. Jag börjar bli så nyfiken på vad de är för filur som gror i min mage. Vem är det som kommer titta ut? Och shit vad spännande det ska bli att se hur man utvecklas till en förälder.

Jag älskar att vara gravid stolt över att de syns mer och mer. Dock inte lika överlycklig över att svälla upp i fötter och ben samt att orken tar slut fort, väldigt fort. Men herregud, jag ska vara tacksam över att må så bra som jag gör.

I helgen har jag sambo och magen varit på hotell övernattning i Stockholm fre-lör i mycket goda vänners lag. Maten på Valpino rekommenderas verkligen framförallt pastan! Lördag lunch for vi hemåt efter en liten tur på stan för 2 års kalas och sedan 30 års kalas. Fullspäckad helg vilket gör att dagens aktivitet handar om att vara hemma och mysa.. kanske måla litens rum en sväng till.. vi får se om kraften infinner sig. Just nu mår vi väldigt gott i soffan framför brasan med en varsin hand på den gäsande magen.


/M