Skrockfull...
... jajamänsan, men igår (fredagen den 13 januari) hände de verkligen inte ett endaste dugg i oturskategorin. Igår var de precis en månad kvar till beräknad leverans. (Hoppas fortfarande på storken) hehe. Galet vad den här tiden har gått fort sen vi var på ultraljudet. Känns lite underligt att tänka att snart, mycket snart är vi en liten familj.
Att bli kallad tjockis hör till de vardagliga, helt ok för mig.. För tittar man på bilderna så är jag verkligen stor nu... jätte bebis? Om man skulle sticka hål på mig nu så skulle det bli en sjö runtomkring.. ben som en rysk kulstöterska och fötter som en elefant vaggar jag genom livet.
Namn snurrar runt i huvudet, konstigt hur fixerad man kan bli av namn... Jag hör eller läser inte ett namn utan att fundera (döma) om de är fint eller inte på en liten plutt. Vi har väl ett antal som vi gillar mer än andra men sen när den tittar ut så kanske de inte alls passar... vi får vänta och se vem det är som tänker komma.
Började skriva det här inlägget med ambitionen att inte skriva om magen, blivande familj eller huset.. men jag kom fram till att de inte finns så mycket annat i mitt huvud just nu...så vill man inte läsa om det så tror jag nog man ska göra ett läsuppehåll med min blogg.. för den här hjärnan är inställd på livet som "hemmafru"
Livet är redan annorlunda, ny fas, nya möjligheter!
